Sepultus / sepulta
Latin för "begraven", återkommer i dödböcker.
Vad betyder Sepultus / sepulta?
Latinets "sepultus" (manligt) eller "sepulta" (kvinnligt) betyder "begraven" och förekommer i dödböckerna. T.ex. "Mortuus 14 martii, sepultus 19 martii" = "Död 14 mars, begraven 19 mars". Termen användes parallellt med svenska "begrofs" fram till 1800-talet.
När och var användes termen?
Sepultus / sepulta är en latinsk term som regelbundet återkommer i svenska kyrkböcker och officiella handlingar. Latin var länge det administrativa språket i kyrkan och universitetsväsendet, och latinska fraser blandades in i annars helt svenska texter.
Var hittar du Sepultus / sepulta i arkiven?
Latinet Sepultus / sepulta förekommer i:
- Kyrkböcker före 1750 - äldre svenska kyrkböcker använde latin för standardformuleringar (baptizatus = döpt, copulati = vigda).
- Vigselböcker - kopulationsanteckningar har ofta latinska standardfraser.
- Bouppteckningar och testamenten - juridiska fraser och dateringar på latin.
- Domkapitelhandlingar och prästbrev - kyrkliga handlingar använde latin långt in på 1800-talet.
När du läser äldre handlingar, var beredd på att stöta på latinska fraser även i annars helt svenska texter - prästerna lärde sig latin i läroverket och använde det som en sorts professionell jargong.
Exempel ur källmaterial
En typisk latinsk anteckning i en svensk kyrkbok från 1600-talet kan se ut så här: "Sepultus / sepulta, filius N.N., natus die [dag] [månad] [år]." Latinet blandades in i annars helt svenska protokoll och register.
Vid läsning av äldre handlingar kommer du att stöta på en blandning av svenska och latin - prästerna växlade ofta mellan språken beroende på vad de skrev. Standardfraser var ofta på latin medan beskrivande text var på svenska.
Vanliga frågor om Sepultus / sepulta
Vad betyder Sepultus / sepulta?
Latinets "sepultus" (manligt) eller "sepulta" (kvinnligt) betyder "begraven" och förekommer i dödböckerna. T.ex. "Mortuus 14 martii, sepultus 19 martii" = "Död 14 mars, begraven 19 mars". Termen användes parallellt med svenska "begrofs" fram till 1800-talet.
Var hittar jag Sepultus / sepulta i arkiven?
Latinet Sepultus / sepulta förekommer i äldre kyrkböcker (särskilt före 1750), vigselböcker, bouppteckningar, testamenten och domkapitelhandlingar.
Tips för dig som släktforskar
- När du läser äldre kyrkböcker, lär dig de vanligaste latinska standardfraserna - de återkommer ord för ord i tusentals handlingar.
- Latinska namn på personer kan skilja sig från svenska - t.ex. "Olaus" för "Olof", "Andreas" för "Anders". Var medveten om dessa namnformer.
- Dateringar kunde göras på latin med format som "Anno Domini" (i Herrens år) eller romerska siffror. Lär dig dessa system.
- Riksarkivet har en användbar lista över latinska termer som ofta förekommer i svenska handlingar.