Relicta / relictus
Latin för "efterleverande" (änka/änkling).
Vad betyder Relicta / relictus?
Latinets "relicta" (efterleverande hustru, dvs änka) och "relictus" (efterleverande man, dvs änkling) återkommer i kyrkliga och juridiska handlingar. T.ex. "Anna Olofsdotter, relicta Andreae Larssoni" = "Anna Olofsdotter, änka efter Anders Larsson". Termen var standardform vid bouppteckningar och arvsskiften.
När och var användes termen?
Relicta / relictus är en latinsk term som regelbundet återkommer i svenska kyrkböcker och officiella handlingar. Latin var länge det administrativa språket i kyrkan och universitetsväsendet, och latinska fraser blandades in i annars helt svenska texter.
Var hittar du Relicta / relictus i arkiven?
Latinet Relicta / relictus förekommer i:
- Kyrkböcker före 1750 - äldre svenska kyrkböcker använde latin för standardformuleringar (baptizatus = döpt, copulati = vigda).
- Vigselböcker - kopulationsanteckningar har ofta latinska standardfraser.
- Bouppteckningar och testamenten - juridiska fraser och dateringar på latin.
- Domkapitelhandlingar och prästbrev - kyrkliga handlingar använde latin långt in på 1800-talet.
När du läser äldre handlingar, var beredd på att stöta på latinska fraser även i annars helt svenska texter - prästerna lärde sig latin i läroverket och använde det som en sorts professionell jargong.
Exempel ur källmaterial
En typisk latinsk anteckning i en svensk kyrkbok från 1600-talet kan se ut så här: "Relicta / relictus, filius N.N., natus die [dag] [månad] [år]." Latinet blandades in i annars helt svenska protokoll och register.
Vid läsning av äldre handlingar kommer du att stöta på en blandning av svenska och latin - prästerna växlade ofta mellan språken beroende på vad de skrev. Standardfraser var ofta på latin medan beskrivande text var på svenska.
Vanliga frågor om Relicta / relictus
Vad betyder Relicta / relictus?
Latinets "relicta" (efterleverande hustru, dvs änka) och "relictus" (efterleverande man, dvs änkling) återkommer i kyrkliga och juridiska handlingar. T.ex. "Anna Olofsdotter, relicta Andreae Larssoni" = "Anna Olofsdotter, änka efter Anders Larsson". Termen var standardform vid bouppteckningar och arvsskiften.
Var hittar jag Relicta / relictus i arkiven?
Latinet Relicta / relictus förekommer i äldre kyrkböcker (särskilt före 1750), vigselböcker, bouppteckningar, testamenten och domkapitelhandlingar.
Tips för dig som släktforskar
- När du läser äldre kyrkböcker, lär dig de vanligaste latinska standardfraserna - de återkommer ord för ord i tusentals handlingar.
- Latinska namn på personer kan skilja sig från svenska - t.ex. "Olaus" för "Olof", "Andreas" för "Anders". Var medveten om dessa namnformer.
- Dateringar kunde göras på latin med format som "Anno Domini" (i Herrens år) eller romerska siffror. Lär dig dessa system.
- Riksarkivet har en användbar lista över latinska termer som ofta förekommer i svenska handlingar.