Ta reda på om någon är avliden, register, dödböcker och dödsannonser 2026

Av
Ulla Lindholm

Publicerad 15 december 2025
Uppdaterad 8 juni 2026

Att ta reda på om någon har gått bort kan vara känsligt, men det finns flera vägar. Ibland behöver du veta det av juridiska skäl, ibland för att du tappat kontakten med någon, och ibland för att du forskar i din släkt. Här går vi igenom hur du tar reda på om en person är avliden, från den officiella källan hos Skatteverket till dödsannonser, och hur du söker äldre dödsfall i Sveriges dödbok och i kyrkoarkivens dödböcker.

Skatteverket och folkbokföringen, den officiella källan

Det säkraste sättet att ta reda på om en person är avliden är att gå till den officiella källan, alltså folkbokföringen, som Skatteverket ansvarar för. När en person avlider i Sverige registrerar Skatteverket dödsfallet utifrån ett dödsbevis från en läkare, normalt inom någon eller ett par dagar. Det är denna registrering som ligger till grund för allt annat, från bouppteckning till arvskifte.

Här är det viktigt att rätta en vanlig missuppfattning. Skatteverket har ingen öppen söktjänst på webben där du skriver in ett namn och ser om personen lever. I stället kontaktar du Skatteverket och begär uppgiften. Det vanligaste är att be om ett dödsfallsintyg, eller ett dödsfallsintyg med släktutredning som även visar efterlevande. Intyget är kostnadsfritt och beställs genom att ringa Skatteupplysningen eller via formuläret för att ta del av allmänna handlingar och uppgifter. Du kan läsa mer hos Skatteverket om dödsfallsintyg med släktutredning.

En sak att känna till är att ett dödsfallsintyg bara kan tas fram för personer som avled efter den 1 juli 1991. Det är ingen tillfällighet, utan det datum då ansvaret för folkbokföringen gick över från kyrkan till Skatteverket. För dödsfall som inträffade tidigare hänvisar Skatteverket i stället till Riksarkivet, vilket leder oss in på den historiska sidan av frågan.

Så får du uppgiften från Skatteverket

Om du vill ha en officiell bekräftelse på ett dödsfall är gången enkel:

1. Kontakta Skatteverket, antingen genom att ringa Skatteupplysningen eller besöka ett servicekontor.
2. Be om ett dödsfallsintyg, eller ett dödsfallsintyg med släktutredning om du även vill se efterlevande.
3. Uppge de uppgifter du har om personen, gärna namn och personnummer, så att rätt person kan identifieras.
4. För dödsfall efter den 1 juli 1991 får du intyget från Skatteverket. För äldre dödsfall vänder du dig till Riksarkivet.

Behöver du i stället styrka andra uppgifter, som att du är släkt med den avlidne, kan du begära ett utdrag om folkbokföringsuppgifter. Eftersom uppgifter om avlidna är allmänna handlingar har du rätt att ta del av dem, och de lämnas ofta ut utan avgift.

Dödsannonser och minnessidor

Ett snabbt och ofta tillräckligt sätt att ta reda på om någon gått bort är att söka efter dödsannonser eller minnessidor. Anhöriga publicerar minnesord, dödsannonser och information om begravningar, både i dagstidningar och på särskilda sajter. Många använder Familjesidan eller Fonus minnessidor, och även begravningsbyråer som Lavendla har sökbara minnessidor. De går oftast att söka på namn, ort och dödsdatum.

Det kan vara klurigt att hitta rätt person, särskilt vid vanliga namn. Några tips:

• Använd både för- och efternamn i sökningen.
• Lägg till födelseår eller bostadsort om du känner till det.
• Sök på flera plattformar, till exempel Fonus, Lavendla och Familjesidan.

Dödsannonser är dessutom en bra källa till information om begravning, minnesstund och ibland kontaktuppgifter till närstående. De är dock inte en officiell källa, så vid juridiska behov bör uppgiften bekräftas mot folkbokföringen.

För äldre dödsfall kan historiska dödsannonser vara till stor hjälp. Kungliga biblioteket digitaliserar svenska dagstidningar, som går att söka i tjänsten Svenska dagstidningar, och där kan en gammal dödsannons både bekräfta ett dödsfall och ge namn på efterlevande samt uppgift om begravning. Det är ett bra komplement till kyrkoarkivens dödböcker, eftersom annonsen ofta ger en personlig inramning som själva kyrkboksanteckningen saknar, som vilka som sörjde och var begravningen hölls. Tänk på att tillgången till de allra nyaste tidningarna kan vara begränsad av upphovsrättsliga skäl, medan äldre årgångar ofta är fritt tillgängliga. För släktforskaren är dagstidningarna därför ännu en väg att följa en människa i sitt sammanhang, inte bara som ett namn och ett datum.

Söktjänster och people-search, vad som faktiskt visar dödsfall

Det finns kommersiella söktjänster som Ratsit och Merinfo, som sammanställer offentliga uppgifter och ofta visar om en person är registrerad som avliden. De kan vara behändiga, men de är andrahandskällor som hämtar sina uppgifter från offentliga register, och en del funktioner kräver konto eller en mindre avgift. Vid något viktigt bör uppgiften alltid stämmas av mot folkbokföringen hos Skatteverket.

Här är det också värt att rätta en spridd missuppfattning. Lexbase är en tjänst för domstols- och brottmålsuppgifter, inte ett verktyg för att ta reda på om någon har avlidit. Den hör alltså inte hemma i det här sammanhanget. För frågan om liv eller död är folkbokföringen, dödsannonser och de släkthistoriska källorna nedan de relevanta vägarna.

Sveriges dödbok, släktforskarens verktyg

För den som forskar i sin släkt, eller letar efter ett dödsfall som ligger en bit bak i tiden, är Sveriges dödbok ett av de mest använda verktygen. Det är en databas som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund, och den senaste utgåvan omfattar avlidna i Sverige under åren 1800 till 2024. Den innehåller namn, födelse- och dödsdatum, civilstånd, dödsort och adress för långt över femton miljoner personer.

Du kan söka på exempelvis namn, födelsedatum eller dödsdatum, och databasen finns både på USB och i en webbversion som uppdateras oftare. Den finns dessutom tillgänglig på många bibliotek, så du behöver inte själv äga den för att kunna söka. Tänk på att Sveriges dödbok räknas som en andrahandskälla, alltså en bearbetad sammanställning, så vid viktiga uppgifter är det klokt att gå vidare till originalkällan, som kyrkoarkivens dödböcker. Du hittar mer om databasen via Sveriges Släktforskarförbunds webbplats Rötter.

Dödböcker och Riksarkivet för äldre dödsfall

Den ursprungliga källan till äldre dödsfall är kyrkoarkivens dödböcker, ibland kallade dödslängder eller död- och begravningsböcker. Innan folkbokföringen flyttades till Skatteverket 1991 var det församlingarna som förde dessa uppgifter, och materialet sträcker sig långt tillbaka i tiden. Här finns uppgifter om när och var en person dog, ofta med ålder, dödsorsak och relationer.

En stor del av detta material är digitaliserat och sökbart i Riksarkivets digitala forskarsal, vid sidan av husförhörslängder, födelseböcker och annat kyrkligt material. Kyrkoarkivens böcker sträcker sig för många församlingar ända från slutet av 1600-talet och framåt, vilket gör det möjligt att följa dödsfall långt bak i tiden. Det är hit Skatteverket hänvisar för dödsfall före den 1 juli 1991, och det är här släktforskaren kommer åt själva originaluppgiften. Du börjar din sökning via Riksarkivets digitala forskarsal. Ett bra arbetssätt är att först hitta dödsdatum och dödsförsamling, exempelvis via Sveriges dödbok, och sedan gå till själva dödboken i kyrkoarkivet för att läsa originalanteckningen.

Gravar och begravningsplatser

Ett dödsfall kan ofta bekräftas via en grav. Många kyrkogårdsförvaltningar har sökbara gravregister, och Sveriges Släktforskarförbund ger ut databasen Begravda i Sverige, som samlar uppgifter om gravsatta personer från ett stort antal av landets begravningsplatser. En gravsten eller en uppgift i ett gravregister anger normalt namn och dödsår, ibland även födelsedatum, och kan därför både bekräfta att en person avlidit och ge en ingång till vidare sökning. För släktforskaren är gravar dessutom en plats där flera generationer ofta vilar tillsammans, vilket kan knyta ihop en familj.

Särskilda fall: vanligt namn, namnbyte och utlandssvenskar

Vissa sökningar är knepigare än andra. Har personen ett mycket vanligt namn blir det lättare om du kan komplettera med födelseår eller bostadsort, och ett bra knep är att söka på en make, maka eller förälder för att ringa in rätt familj. Har personen bytt namn under livet kan äldre namnformer behövas, och i folkbokföringen och i historiska källor går det ofta att följa namnbyten över tid.

Ett särskilt fall är svenskar som avlidit utomlands. Om personen var folkbokförd i Sverige kan Skatteverket registrera dödsfallet och avregistrera personen även när dödsfallet skett i ett annat land. I Sveriges dödbok ingår dessutom uppgifter om ungefär hälften av de svenska medborgare som avlidit utomlands från 1990-talet och framåt, men de uppgifterna är inte fullständiga. Är du osäker på ett dödsfall som inträffat utomlands är Skatteverket den bästa vägen att börja.

När du inte hittar något, fråga närstående eller en myndighet

Om du inte hittar någon uppgift på egen hand kan det vara dags att kontakta någon direkt. Ibland är det enklaste att ringa en myndighet, en vårdcentral eller till och med en familjemedlem. Det gäller särskilt en person du inte haft kontakt med på länge. Du kan också vända dig till Socialstyrelsen, som för statistik över dödsorsaker i Sverige, men tänk på att de inte lämnar ut uppgifter om enskilda personer på det sättet, utan främst arbetar med statistik och forskning.

Att fråga någon i personens närhet kan kännas svårt, men ofta är det det mest mänskliga och snabbaste sättet att få klarhet. Det är dessutom ett sätt att visa omtanke i en situation som kan vara tung, både för dig och för dem du frågar.

Att tänka på kring integritet

Uppgifter om avlidna personer är allmänna och får tas fram, men det är ändå klokt att hantera dem med omdöme, särskilt minnessidor och annat som anhöriga skrivit. Uppgifter om personer som lever är mer skyddade, och en sökning som handlar om en levande person bör ha ett rimligt och legitimt syfte.

En sak som ofta orsakar frågor är testamenten. I Sverige finns inget centralt register över testamenten. Ett testamente förvaras i stället hemma, hos en begravningsbyrå eller i ett bankfack, vilket är värt att känna till om du försöker reda ut situationen kring ett dödsbo.

Vanliga frågor om att ta reda på om någon är avliden