Bouppteckningar, så hittar du dem i arkiven och tolkar innehållet 2026

Av
Ulla Lindholm

Publicerad 9 juni 2026

Bouppteckningar är efter kyrkböckerna den viktigaste källan för svensk släktforskning, och en av de få handlingar som visar inte bara vem din förfader var utan också hur hen levde. En bouppteckning förtecknar ett dödsbos arvingar, tillgångar och skulder vid dödsfallet, och var den finns idag avgörs helt av vilket datum den upprättades.

Vad är en bouppteckning?

En bouppteckning är den handling som upprättas efter ett dödsfall för att fastställa vilka som är dödsbodelägare och vad den avlidne ägde och var skyldig. Den fyller tre roller på en gång. Den är en juridisk legitimationshandling som visar vem som företräder dödsboet inför banker och Lantmäteriet, den är ett ekonomiskt bokslut över boet på dödsdagen, och den är för eftervärlden ett socialhistoriskt dokument som fryser ett hushåll i tiden.

För släktforskaren är det den sista rollen som gör bouppteckningar så värdefulla. Där kyrkboken ger namn och datum ger bouppteckningen sammanhang. En bouppteckning kan innehålla:

• Den avlidnes namn, hemort och ofta dödsdatum
• Samtliga arvingar och deras inbördes släktskap, med boningsorter
• Förmyndare för omyndiga barn, ofta nära släktingar som annars är svåra att placera
• Efterlevande makes eller makas tillgångar och skulder, eftersom dessa ska redovisas vid giftorätt
• Fast egendom, lösöre, kreatur, redskap, kläder, böcker och husgeråd
• Fordringar och skulder, som kan leda vidare till andra personers bouppteckningar

Det är denna täthet av släktinformation som gör att en enda bouppteckning ofta kan föra forskningen flera led bakåt och i sidled till tidigare okända syskon och svågrar.

Var bouppteckningar förvaras beroende på datum

Den fråga som oftast stoppar nybörjaren är var bouppteckningar faktiskt finns. Svaret beror helt på när handlingen upprättades, eftersom ansvaret för bouppteckningar har flyttats mellan myndigheter. Det finns tre tydliga nivåer att hålla isär.

Bouppteckningar fram till 31 december 1979

Äldre bouppteckningar ingår i arkiven efter de domstolar som en gång registrerade dem, alltså häradsrätter på landsbygden och rådhusrätter i städerna, och från 1971 tingsrätter. Hela detta material från 1600-talet fram till 1979 förvaras numera av Riksarkivet, fördelat på de tidigare landsarkiven i bland annat Lund, Vadstena, Uppsala, Härnösand, Visby och Östersund. En stor del är skannad och sökbar, resten finns i bundna volymer som beställs fram.

Bouppteckningar mellan 1980 och 30 juni 2001

Bouppteckningar från perioden 1 januari 1980 till 30 juni 2001 förvaras också av Riksarkivet, men hanteras som en egen grupp vid beställning. Materialet är till stora delar digitaliserat men tillgängliggörs av integritetsskäl framför allt i Riksarkivets läsesalar snarare än fritt på öppna nätet. Det går att beställa kopior via Riksarkivets formulär.

Bouppteckningar efter 1 juli 2001

Bouppteckningar som registrerats från och med 1 juli 2001 förvaras hos Skatteverket. Här går det snabbt: med den avlidnes personnummer kan vem som helst beställa en kopia av en registrerad bouppteckning, och den skickas automatiskt inom några minuter till en angiven e-postadress. Eftersom bouppteckningar saknar sekretess behöver du inte vara släkt med personen för att få ut handlingen.

Så söker du i Riksarkivets bouppteckningsdatabas

Riksarkivet har sammanställt ett nationellt register över bouppteckningar som täcker större delen av landet. Databasen bygger på flera olika aktörers registreringar och slogs samman till en gemensam söktjänst 2017. Den äldsta posten är från 1622 och den yngsta från 2001. Registret är inte komplett, men för många län är det den snabbaste vägen in.

1. Gå till sok.riksarkivet.se och välj ämnesområdet Bouppteckningar, eller gå direkt till bouppteckningsdatabasen under Specialsök.
2. Sök på den avlidnes för- och efternamn. Lägg gärna till län eller församling för att begränsa träfflistan.
3. Sök inte enbart på dödsåret. Bouppteckningen gjordes ofta året efter dödsfallet, och ibland flera år senare, så vidga tidsspannet.
4. Notera häradsrätt, arkiv och volym i träffposten. Dessa uppgifter behöver du för att hitta originalet om ingen direktlänk finns.
5. Följ länken till den digitaliserade bouppteckningen om en sådan finns, annars beställ en kopia via Riksarkivets formulär.

Du kan läsa mer om upplägget och beställa material via Riksarkivets ämnesområde för bouppteckningar, och göra beställningar via Riksarkivets beställningssida.

Län som saknas i databasen

Det här är detaljen som sällan står i guiderna och som sparar mycket fåfäng sökning. Riksarkivets bouppteckningsdatabas täcker inte hela landet. Register saknas helt för flera områden, och då hjälper det inte hur exakt du söker, eftersom uppgifterna helt enkelt inte ligger i registret.

• Västra Götalands län saknas i databasen
• Värmlands län saknas i databasen
• Örebro län saknas i databasen
• Malmö stad saknas i databasen
• Stockholms stad saknas i databasen
• Dalarna (Kopparbergs län) har länge varit ofullständigt, med pågående registrering

Så läser du en gammal bouppteckning

När du hittat rätt bouppteckning väntar nästa tröskel: själva texten. Bouppteckningar från 1700-talet är skrivna med gotisk kansliskrift som kan vara svårtydd, och innehåller förkortningar och enstaka latinska fraser kring arvsregler. Den goda nyheten är att uppställningen följer en förutsägbar mall, så när du lärt dig delarna känner du snabbt igen dig.

Bouppteckningens fyra delar

• Ingressen: anger datum för förrättningen, vem som förrättade den, den avlidnes namn och ofta dödsdatum. Detta är den viktigaste delen för släktforskaren.
• Arvingarna: efterlevande make eller maka samt barn och andra delägare, ofta med boningsort och uppgift om förmyndare för omyndiga. Här finns guldet.
• Tillgångarna: ordnade efter materialslag, vanligen guld och silver först, sedan koppar, mässing, tenn, järnsaker, kreatur, säd, redskap och gångkläder.
• Skulderna: fordringar mot boet, begravningskostnad och eventuell behållning eller brist på slutet.

Börja alltid med ingressen och arvingalistan. Hoppa över de detaljerade inventarierna vid första genomläsningen och återvänd till dem när släktskapen är klara. En praktisk metod är att börja med en bouppteckning från sent 1800-tal för att vänja ögat, och sedan arbeta sig bakåt mot 1700-talets svårare handstil.

Exemplet ovan illustrerar det vanliga uppställningssättet i en bouppteckning från sent 1700-tal. Notera hur ingressen ensam ger fyra generationssamband: den avlidne, änkan, tre barn med boningsorter och en svåger, samt en morbror som förmyndare. Värdena anges här i daler, det vardagliga räknesättet, men efter myntreformen 1777 övergick man formellt till riksdaler, något som syns i bouppteckningar från sekelskiftet 1800. Riksarkivet erbjuder transkriptionshjälp via tjänsten Transkribera i Digitala forskarsalen, där frivilliga och AI-system gemensamt tyder äldre handskrift.

Bouppteckningar i städerna och äldre material

Hur långt tillbaka bevarade bouppteckningar sträcker sig varierar med landsdel. På landsbygden blir de vanliga från mitten av 1700-talet, men i städerna finns ofta betydligt äldre material. Stockholm är det främsta exemplet, där rådhusrättens bouppteckningar från 1600-talet utgör en oerhört rik källa. Riksarkivets bouppteckningsdatabas innehåller poster ända från 1622.

Några grupper hanterades i särskild ordning, vilket är värt att känna till om du forskar i dem:

• Adel och kungliga personer: deras bouppteckningar hanterades av hovrätterna fram till 1916. Adliga bouppteckningar finns samlade för perioden 1736 till 1916.
• Bergsbruket: bergverken hade ofta egen rättskipning och upprättade därmed egna bouppteckningar inom bergstingens jurisdiktion.
• Konkurser och skilsmässor: bouppteckning upprättades inte bara vid dödsfall utan i vissa fall även när ett bo måste delas, exempelvis vid konkurs eller äktenskapsskillnad.

En historisk teknikalitet förklarar varför vissa bouppteckningar saknas helt. Handlingen upprättades i två exemplar. Det ena behölls av arvingarna och har sällan bevarats, medan det andra lämnades till domstolen och är det exemplar som idag finns i arkiven. Saknas domstolsexemplaret finns oftast ingenting kvar.

Bouppteckningens historia och lagstiftning

Regler om bouppteckning har funnits sedan 1600-talet, men den allmänna skyldigheten kom med 1734 års lag. Lagen införde obligatorisk bouppteckning vid vite och föreskrev att den skulle förrättas inom tre månader efter dödsfallet och lämnas till den dömande myndigheten. Efterlevnaden var länge ojämn. Alla dödsbon fick inte någon bouppteckning, ibland dröjde förrättningen i åratal, och de allra fattigaste fick istället ett fattigbevis. Av samma skäl finns färre bouppteckningar i landskap där adeln ägde det mesta av jorden, jämfört med trakter där bönderna i hög grad var självägande.

Idag regleras bouppteckningen i ärvdabalken 20 kap. En bouppteckning ska enligt 20 kap 1 § förrättas inom tre månader från dödsfallet och därefter enligt 20 kap 8 § ges in till Skatteverket inom en månad från förrättningen, i praktiken alltså inom fyra månader totalt. Förrättningen kräver två oberoende förrättningsmän och en bouppgivare som lämnar uppgifterna på heder och samvete genom en sanningsförsäkran. Skatteverkets blankett heter SKV 4600.

Bouppteckningen som släktforskningskälla

Det som gör en bouppteckning till så mycket mer än en juridisk handling är att den ger närhet till en enskild människa. Du får veta vad din förfader ägde, hur många silverskedar som fanns i skåpet, vilka böcker som stod i hyllan, om det fanns ett ur eller en fiol i huset, och hur stora skulderna var. Det är socialhistoria i miniatyr, och en ovanlig chans att se en enskild persons liv genom föremålen hen lämnade efter sig.

Bouppteckningar är särskilt värdefulla för forskning i modern tid och kring emigranter. När barn fötts utanför äktenskap eller flyttat till Amerika är bouppteckningen efter föräldrarna ofta det dokument som binder ihop familjen igen, eftersom alla barn ska kallas och redovisas oavsett var de befinner sig.

Vanliga frågor om bouppteckningar