Midfastosöndagen / Laetare
Halvvägs genom fastan, en lättare söndag mitt i den sträng tiden.
Vad betyder Midfastosöndagen / Laetare?
Midfastosöndagen är den fjärde söndagen i fastan, halvvägs mellan askonsdagen och påsk. I den latinska liturgin kallas den Laetare ("gläd dig") efter söndagens introitus från Jesaja 66. Den var en lättare söndag mitt i den sträng fastetiden då rosa mässhakar fick användas och bröllop tilläts. I bondepraktikan markerade den vårens närvaro - "Midfasto fastlagströsten av".
När och var användes termen?
Midfastosöndagen / Laetare är ett datum eller en helgdag i den svenska kyrkliga kalendern, som länge var det viktigaste referenssystemet för datering. I äldre handlingar daterades händelser ofta efter den närmaste helgdagen snarare än efter det moderna datumsystemet.
Var hittar du Midfastosöndagen / Laetare i arkiven?
Datumet Midfastosöndagen / Laetare förekommer som dateringsreferens i:
- Kyrkböcker - äldre kyrkböcker daterar händelser efter närmaste söndag eller helgdag i kyrkoåret, inte alltid efter det moderna kalenderdatumet.
- Domböcker - rättsprotokoll från ting daterades länge efter den närmaste helgdagen, exempelvis "fredagen efter Mickelsmäss".
- Bouppteckningar och bouppteckningsregister - äldre bouppteckningar använder helgdagar för datering av dödsfall och förrättningar.
- Bondepraktikan - den folkliga almanackan kopplar väder och årets sysslor till helgdagarna.
För att konvertera mellan kyrkliga helgdagar och moderna datum, använd lexikonets kalkylator för rörliga helger på datumkategorin.
Exempel ur källmaterial
I äldre kyrkböcker kunde en dödsnotis dateras så här: "Begrofs Midfastosöndagen / Laetare, anno [år], drängen N.N." Det är vanligare med kyrkokalenderns helgdagar än med moderna datum i 1600- och 1700-talets handlingar.
Bouppteckningar daterades på liknande sätt: "Förrättat anno [år] dagen efter Midfastosöndagen / Laetare." Den moderna datumformen blev standard först under 1800-talet, men kyrkliga referenser dröjde kvar längre i landsbygdens handlingar.
Vanliga frågor om Midfastosöndagen / Laetare
Vad betyder Midfastosöndagen / Laetare?
Midfastosöndagen är den fjärde söndagen i fastan, halvvägs mellan askonsdagen och påsk. I den latinska liturgin kallas den Laetare ("gläd dig") efter söndagens introitus från Jesaja 66. Den var en lättare söndag mitt i den sträng fastetiden då rosa mässhakar fick användas och bröllop tilläts. I bondepraktikan markerade den vårens närvaro - "Midfasto fastlagströsten av".
Var hittar jag Midfastosöndagen / Laetare i arkiven?
Midfastosöndagen / Laetare förekommer som dateringsreferens i kyrkböcker, domböcker, bouppteckningar och officiella handlingar från medeltid till sent 1800-tal då moderna datum tog över.
Tips för dig som släktforskar
- När du daterar händelser från äldre kyrkböcker, kontrollera alltid om datumet är julianskt eller gregorianskt. Sverige bytte till den gregorianska kalendern 1753.
- För att räkna ut moderna datum från kyrkliga helgdagar, använd en helgdagskalkylator eller kontrollera mot ett kyrkokalendarium för rätt år.
- Helgdagsbenämningar varierade ibland regionalt - en helgdag kunde ha olika namn i olika delar av Sverige.
- Dateringen "fredagen efter Midfastosöndagen / Laetare" innebär att händelsen ägde rum den fredag som följde efter helgdagen. Räkna alltid framåt från helgdagen.