Digitalisering av arkiv, så tillgängliggörs Sveriges historia 2026

Sveriges arkiv håller på att flytta in i datorn, men långsammare än många tror. Av Riksarkivets enorma bestånd är bara en bråkdel digitaliserat, samtidigt som ny AI-teknik för handskriftstolkning nu öppnar dörren till material som tidigare bara kunde läsas på plats.

Vad betyder digitalisering av arkiv?

Digitalisering av arkiv handlar om att omvandla pappershandlingar, böcker, kartor och fotografier till digitala filer som kan läsas, sökas och bevaras på distans. För släktforskare och historiker är det avgörande, eftersom det avgör hur mycket material som går att nå hemifrån i stället för i en forskarsal. Men begreppet rymmer flera saker som ofta blandas ihop, och det är värt att hålla isär dem.

Skillnaden är inte akademisk. Ett dokument som digitiseras blir en bild, men bilden går inte automatiskt att söka i. För att en handling ska bli sökbar krävs ett ytterligare steg där texten i bilden tolkas till tecken, antingen automatiskt eller manuellt. Det är där OCR och HTR kommer in, vilket vi återkommer till.

Hur mycket är digitaliserat?

Det här är frågan som sällan får ett ärligt svar i guiderna, där det ofta heter att allt mer blir tillgängligt utan att proportionerna nämns. Sanningen är att Riksarkivet förvarar över 75 hyllmil arkivhandlingar, vilket motsvarar omkring 750 kilometer fyllda hyllor, och att ungefär sju procent av detta är digitaliserat. Det innebär att Digitala forskarsalen idag rymmer cirka 73,5 miljoner inskannade arkivhandlingar, en imponerande siffra som ändå bara skrapar på ytan av det totala beståndet.

Sett över hela sin verksamhet, inklusive uppdrag åt andra myndigheter, har Riksarkivet producerat mer än 375 miljoner digitala bilder under drygt 20 års arbete. Prioriteringen av vad som digitaliseras först styrs av efterfrågan, bevarandebehov och tillgängliga medel. Det mest omfattande av Riksarkivets eget material som digitaliserats är de svenska kyrkböckerna, vilket avspeglar hur centrala de är för släktforskningen.

Bland det material som tillgängliggjorts finns:

• Kyrkböcker, det enskilt mest omfattande digitaliserade beståndet
• Skattelängder och mantalslängder
• Militära rullor och soldatregister
• Bouppteckningar och lagfartsregister
• Kartor, bland annat Lantmäteriets kart- och aktarkiv som digitiserats på uppdrag
• Fotografier från olika arkivbildare
• Svenska dagstidningar, ett långsiktigt arbete tillsammans med Kungliga biblioteket

Var du hittar det digitaliserade materialet

Riksarkivets publika digitala arkiv finns huvudsakligen på två plattformar. I Digitala forskarsalen samlas ingångar till själva de inskannade handlingarna och flera sökbara databaser. Nationell Arkivdatabas, förkortad NAD, är den kompletterande katalogen som beskriver vilka arkiv som finns och var, oavsett om de är digitaliserade eller inte.

En enkel arbetsgång för att hitta digitaliserat material:

1. Gå till sok.riksarkivet.se och välj Digitala forskarsalen.
2. Sök på person, ort, arkivtyp eller årtal, eller bläddra via ämnesområden som kyrkböcker eller bouppteckningar.
3. Kryssa i alternativet för enbart digitaliserat material för att filtrera bort handlingar som bara finns på plats.
4. Öppna förteckningen för det arkiv du hittat och följ länkarna till de skannade volymerna.
5. Använd fritextsökning där materialet är transkriberat, vilket gäller en växande men ännu begränsad del.

Det är gratis att söka och läsa det digitaliserade materialet i Digitala forskarsalen. Avgifter kan tillkomma först om du beställer framtagning eller kopior av material som inte är digitaliserat.

Vid sidan av Riksarkivets egen, avgiftsfria Digitala forskarsal finns den kommersiella tjänsten ArkivDigital, som mot abonnemang erbjuder nyfotograferade arkivhandlingar i färg och har särskilt god täckning för tiden före 1900. Många släktforskare använder de två parallellt, eftersom de delvis täcker olika material och har olika bildkvalitet. Riksarkivets material är fritt, medan ArkivDigital kräver betalning men ofta ger skarpare bilder av äldre handskrift.

OCR och HTR, så blir text sökbar

För att en inskannad handling ska gå att söka i räcker det inte med en bild. Texten måste tolkas till tecken, och här skiljer sig tryckt och handskrivet material åt på ett avgörande sätt som konkurrerande guider ofta missar.

• OCR, Optical Character Recognition, tolkar tryckt text. Tekniken är mogen och används rutinmässigt på exempelvis dagstidningar och maskinskrivna handlingar, så att de blir fritextsökbara direkt efter skanning.
• HTR, Handwritten Text Recognition, tolkar handskriven text med hjälp av AI. Det är betydligt svårare, eftersom handstil varierar mellan personer och epoker, men det är just handskriften som utgör merparten av det historiska arkivmaterialet.

Skillnaden förklarar varför så mycket arkivmaterial länge varit digitiserat men ändå inte sökbart. Miljontals bilder av handskrivna kyrkböcker och domböcker har funnits tillgängliga som bilder utan att man kunnat söka på ett enda ord i dem. Det är detta som AI nu håller på att förändra.

Riksarkivets AI för handskriftstolkning

Riksarkivet har under flera år arbetat med automatiserad handskriftstolkning, det vill säga HTR. Tekniken bygger på maskininlärning där en AI-modell tränas att känna igen bokstäver och tecken från en viss tidsepok. Modellerna har byggts i transkriberingsplattformen Transkribus, ursprungligen utvecklad inom EU-projektet Readcoop vid universitetet i Innsbruck, och svenska pionjärinsatser gjordes bland annat av Jämtlands läns fornskriftsällskap tillsammans med arkivarier i Östersund.

Ett tidigt genombrott kom genom projektet som tolkade Göteborgs poliskammares rapportböcker från den detektiva avdelningen, en svit på 36 volymer och omkring 22 500 sidor skrivna mellan 1868 och 1902. Frivilliga medborgarforskare transkriberade manuellt de sidor som behövdes för att träna modellen, ett mödosamt arbete som visade sig vara själva förutsättningen för att AI:n skulle fungera.

Resultatet av detta och efterföljande projekt blev AI-modellen The Swedish Lion I, som publicerades i Transkribus och är tränad att tolka svensk handskrift från cirka 1600 till 1900. Modellen uppges ha en noggrannhetsgrad på omkring 95 procent och tränades på 3,3 miljoner textrader och totalt 15,6 miljoner ord. Den togs fram i samarbete mellan Riksarkivet i Sverige och Finland, Stockholms stadsarkiv, Jämtlands läns fornskriftsällskap, medborgarforskare och forskare vid Stockholms och Uppsala universitet.

Arbetet har lett fram till en milstolpe där Riksarkivet gjort omkring en miljon handskrivna dokument sökbara i fritext, med en bildvisare som ställer originalet och den AI-tolkade texten sida vid sida. Riksarkivarie Karin Åström Iko har beskrivit det som en historisk milstolpe för tillgängligheten till arkivinformation och ett konkret exempel på hur AI kan demokratisera de gemensamma arkiven.

Vad digitaliseringen betyder för forskare och släktforskare

Den praktiska följden av digitaliseringen är att allt mer forskning kan göras på distans. Den som tidigare behövde resa till en forskarsal i Lund eller Härnösand kan idag läsa många kyrkböcker, bouppteckningar och militära rullor direkt i Digitala forskarsalen. När materialet dessutom blir fritextsökbart genom HTR förändras själva forskningssättet, eftersom man kan söka efter ett namn eller en ort genom en hel volym i stället för att bläddra sida för sida.

Samtidigt är det viktigt att hålla två realistiska förbehåll i minnet, som sällan framgår av entusiastiska beskrivningar.

Från mikrofilm till AI, en kort digitaliseringshistoria

Tillgängliggörandet av svenska arkiv på distans är äldre än internet. Redan på 1980-talet byggdes en infrastruktur för att kopiera och sprida arkivmaterial, först på mikrofilm och mikrokort, långt innan skärmen blev den självklara läsplatsen.

Navet var SVAR, Svensk arkivinformation, i Ramsele i Sollefteå kommun. Verksamheten startade som ett projekt 1981 och permanentades genom ett regeringsbeslut 1984, då den blev en del av Riksarkivet och övertog uppgifter från Umeå universitet och Landsarkivet i Härnösand. SVAR fick i uppgift att med moderna medier tillgängliggöra arkivmaterial, säkra förstörelsehotade handlingar och avlasta arkiven slitaget på frekvent använt material.

Mikrofilmen var länge bäraren. 1994 invigdes SVAR Forskarcentrum i Ramsele med mikrofilmade kyrkböcker och arkivalier från hela landet, sammanlagt omkring 80 miljoner mikrofilmade boksidor. Mikrokort lånades ut och såldes till bibliotek, skolor, universitet och enskilda släktforskare, och ungefär 400 000 arkivvolymer lämnade Ramsele per år. En tvist om avgifter prövades av Justitieombudsmannen, som slog fast att tillhandahållande av allmänna handlingar hos en myndighet inte ska vara avgiftsbelagt, varpå Riksarkivet införde avgiftsfrihet från 1997.

Steget från mikrofilm till digital bild togs successivt, och SVAR finns idag inte kvar som egen verksamhet utan har uppgått i Riksarkivet. På nationell nivå samordnades arbetet en period av Digisam, ett sekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande av kulturarvet, som var en del av Riksarkivet mellan 2011 och 2016 med en styrgrupp som rymde Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket och centralmuseerna. När Digisam avvecklats övergick samordningsansvaret, och 2018 fick Riksarkivet det formella uppdraget att vara nationellt centrum för digitalisering av kulturarvsinformation.

Linjen är tydlig. Från mikrofilmade boksidor i Ramsele, via skanning till digitala bilder, till dagens AI-tolkning av handskrift. Varje steg har handlat om samma sak, att flytta arkivet närmare den som vill läsa det.

Riksarkivet som nationellt centrum och vägen framåt

Sedan 2018 har Riksarkivet i uppdrag att vara ett nationellt centrum för digitalisering av kulturarvsinformation, en samordnande roll som sträcker sig bortom de egna samlingarna till hela kulturarvssektorn. Det innebär att Riksarkivet både digitiserar för eget behov och stöttar andra myndigheter och institutioner i deras arbete.

Takten väntas öka. I budgetpropositionen för 2026 aviserade regeringen en satsning på AI och digitalisering där Riksarkivet föreslås få förstärkta anslag, bland annat för fortsatt digitalisering av arkivmaterial.

För släktforskare och forskare är riktningen tydlig. Ju mer material som digitaliseras och tolkas, desto mer forskning kan göras hemifrån, och desto fler frågor kan ställas till källorna med hjälp av sökning och dataanalys. Men under överskådlig tid kommer arkiven att bestå av både en växande digital del och en mycket större analog del som fortfarande kräver att man kliver in i en forskarsal.

Vanliga frågor om digitalisering av arkiv